Hemkomst från Västafrika

Resmätta
I mars har vi nått fram till Kamerun och Tchad. Vi är redan överfulla med intryck och bestämmer oss för att inte fortsätta genom den tropiska regnskogen till östra Afrika.

Vi måste än en gång genom Saharaöknen

På gränsen mellan Nigeria och Niger blir vi stoppade. Vi får inte passera. Varför? Så småningom får vi förklaringen. Vita männi- skor går inte till fots. Dom åker bil eller buss. En bit från gränsen får vi lift med en bil och kan passera. I en oas blir det helt stopp. Det finns inga transporter. Inga bilar eller lastbilar. Fler och fler resenärer samlas. Resenärer med ryggsäckar är vita och resenärer utan ryggsäckar är svarta. På det lilla caféet utan fönster utbyts erfarenheter och tankar om livet. Tiden är oändlig och samtalen fortsätter under stjärnhimlen. Det kunde ha varit var som helst: Marseille, New York, Panama, Eldslandet eller Västerås. Men namnet på oasen är Agadez.

Vi var nu trötta efter nio månader resandet iAfrika och åkte hem.